Fick ett sms för lite mer än en timme sen...min kompis som väntade barn har fött en son ikväll...det var beräknat till imorgon så det kom nästan på dagen...

Men hur som helst så är ja jätteglad för hennes skull o även resten av hennes familj..detta var hennes andra barn...men ja vet inte hur ja kommer att känna när ja träffar dem för ja måste ju dit förr eller senare o gratulera....

Men ja kan redan nu säga att det kommer att göra ont...förbannat ont.. att se ett litet barn o sen veta att man inte själv kan få ett....inte som det är just nu i alla fall....

Bara tanken får tårarna att rinna...ja vill såååå gärna men vad gör man när kroppen inte fungerar som den ska...ja känner en stor avundsjuka på att hon har nåt som inte ja har...eller som ja kanske aldrig kommer att få uppleva igen...

Är det fel av mig att känna så???....fy tårarna bara fortsätter rinna ner för mina kinder.....fan oxå....

Ja vet att ja borde prata med nån....eller i alla fall låta mina närmsta veta...men hur ska man kunna öppna sig när man inte är en sån person???...har aldrig vart speciellt bra på detta med känslor...fast att ja är uppvuxen med både kramar, pussar o värme...så egentligen så borde ja inte ha några problem...

Men problemet med mig är att ja vill verka så stark..starkare än vad ja någonsin kommer att bli..det är inte fel att vara eller visa sig svag...o det vet ja men ändå så kan ja inte visa det....ja kan bara inte....o det är väl oxå en anledning att ja mår som ja mår ibland....

Önskar många gånger att ja hade nån att prata med men det har ja inte...tänk om ändå mamma kunde ha fått varit kvar i livet...men hon är  ju tyvärr en stor orsak till hur ja mår många gånger...

Fast det går bättre med den biten äen om det kommer över mig ibland.. speciellt när man ser andra som umgås med sina mammor...eller om man ser på film o så...då blir ja ledsen för att ja vet att ja aldrig kommer att få uppleva det igen...

Men om jag fick chansen att träffa mamma en sista gång..o vi säger att det gick att trolla så skulle ja inte vilja det...ja vill inte träffa henne för att veta att ja inte kommer att få ha henne kvar....

Ja skulle varken vilja eller orka förlora henne än en gång....o gå igenom samma sak en gång till eller kanske t.om värre...då får det allt vara...

nu lever hon vidare i våran hjärtan o minnen..o det är bättre än inget även om ja saknar henne sååå otroligt mycket...

Men som sagt...ja kan inte dra tillbaka klockan o få det ogjort...det gäller att se framåt...även när det gäller ev. kommande barn...ja måste våga tro o hoppas....även om det känns tungt...

Fan oxå...ja som mådde så bra tidigare idag...o nu vill inte tårarna sluta rinna...visste ju om att hon skulle ha barn men att ja skulle reagera så här visste ja inte....men ända sen ja fick veta så har det "förföljt" mig....ja har kännt avundsjukan inom mig...

Min katt (den äldre) han märkte kanske att ja var ledsen  så han kom upp i min famn o la sig på rygg o myste med mig..slickade även bort mina tårar eller så var det saltet han ville åt..:-)

Men det är inte henne som ja är arg eller så på...är jätteglad för hennes skull...men ändå kan ja inte låta bli o känna sorg...men en vacker dag så kanske det är ja som ligger på BB med min nyfödde son/dotter...

En vacker dag....så kanske.....

Här kommer en underbar låt som får mig att gråta...

http://www.youtube.com/watch?v=L3YVil3Ajjs

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi har ju skaffat skatter o det har verkligen inte varit nån dans på rosor (varför man nu säger så för det rosor är ju taggiga o jävliga) men hur som så har det inte varit bra..det började med att ja kastrerade katterna o då visade det sig att på den...

Herregud...ja nu kan vi i alla fall inte säga att vi inte fick en vit jul eller vinter för den delen...men känner att det räcker nu...just nu så har vi 5 plusgrader solen har lyst och en hel del av snön har försvunnit men också gett stora vattensamli...

Här är det sjukstuga deluxe..nja kanske inte riktigt så illa men det har varit..började med att Livia fick lite ont i huvudet o halsen i torsdagskväll..kände sig inte jättesjuk på fredag men valde att stanna hemma o det var väl tur det för POFF från ...

Halva januari har gått o det var över 1 månad sen som ja skrev nåt här...sa att ja skulle bli bli bättre på att skriva o det såg vi ju hur det gick med det....men å andra sidan så kan man ju inte tvinga fram nåt att skriva om, om man inte kan vill el...

Endast 22 dagar kvar av 2023...även detta året har varit en speciellt år..så mycket elände som har hänt/händer i Sverige och i övriga länder...krig...dödskjutningar...bränder av olika de slag...ja det har varit så mycket neagtiva händelser så man ork...