Imorgon så är ja i v 10...

Men ja måste erkänna att ja känner mig som en nervvrak...

Ja är orolig för minsta lilla....inbillar mig osv...

Tror varje gång ja går på toa att ja ska upptäcka brunaktiga flytningar/

blödningar...igår tyckte ja att ja såg en skymt av "nåt" men ja försöker intala mig själv att ja ser i syne....inbillar mig....

Skulle det vara nåt så skulle det vara mer synligt....ja skulle ju inte behöva ha förstorningsglas för att verkligen se...

Men ja är verkligen orolig att det ska bli nåt..att det inte kommer att gå denna gången heller...vet inte vad ja ska göra för att inte känna så....

Kanske därför ja har huvudvärk i stort sett varje dag...ja spänner o oroar mig...kanske helt i onödan..

Ett tag fick ja t.om för mig att ja kanske inte var med barn längre..man har ju läst att det finns ju kvinnor som har varit "gravida" fast att det sen vid ett ultraljud har visat sig att "barnet" har varit dött i flera veckor....fast att de fortfarande har kännt av olika grav.symptomer

Är det är bara ja som är nojjig o rädd eller finns det fler som känner eller har känt så som ja känner det?

Ja vill verkligen ha detta barnet....vad ska ja göra för att inte vara så orolig o misstänksam för allt som händer o sker??

 

Jenny

22 mars 2009 14:55

Jag känner precis som du. Vill bara att det ska bli onsdag så jag får se på ultraljud igen. Är nojjig till och från att inget finns kvar. Usch, det tär på en.

http://barnlangtan.bloggagratis.se

 

Ellen

22 mars 2009 18:23

Det känns skönt att det finns fler än bara ja som känner så...då är det inte mig det är fel på...

Ja har ju ingen kontakt längre med specalist mottagningen..utan nu är ja inte längre på "deras bord"...utan nu är ja på mvc..

Men vad kan de egentligen göra??? ingenting..
de kan ju inte se o höra nåt..så därav känner ja inte att oron minskar..

Så ja har inget ultraljud förrän det sk
"riktiga"..o det lär väl inte bli förrän i maj nån gång...

O det är ju evigheter tills dess...oro kommer nog alltid vara där...

Ja vågar inte tro...känner fortfarande ingen speciell glädje..men det är bara ett sätt att "försvara sig på"...

Man vill inte bli sårad utan man intalar sig innan för att man inte ska bli lika sårad om nåt skulle hända...

Men ja vill inte känna så...ja vuíll kunna känna glädje...inte sorg....

http://jagochlivet.bloggagratis.se

 

Ulrika

22 mars 2009 22:47

Jag har också såna tankar ibland, men ändå en stark känsla av att det går bra denna gången...
Imorgon ska vi på vårt första ultraljud...
Håll tummarna!
Hör av dej Ellen med din mailadress!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi har ju skaffat skatter o det har verkligen inte varit nån dans på rosor (varför man nu säger så för det rosor är ju taggiga o jävliga) men hur som så har det inte varit bra..det började med att ja kastrerade katterna o då visade det sig att på den...

Herregud...ja nu kan vi i alla fall inte säga att vi inte fick en vit jul eller vinter för den delen...men känner att det räcker nu...just nu så har vi 5 plusgrader solen har lyst och en hel del av snön har försvunnit men också gett stora vattensamli...

Här är det sjukstuga deluxe..nja kanske inte riktigt så illa men det har varit..började med att Livia fick lite ont i huvudet o halsen i torsdagskväll..kände sig inte jättesjuk på fredag men valde att stanna hemma o det var väl tur det för POFF från ...

Halva januari har gått o det var över 1 månad sen som ja skrev nåt här...sa att ja skulle bli bli bättre på att skriva o det såg vi ju hur det gick med det....men å andra sidan så kan man ju inte tvinga fram nåt att skriva om, om man inte kan vill el...

Endast 22 dagar kvar av 2023...även detta året har varit en speciellt år..så mycket elände som har hänt/händer i Sverige och i övriga länder...krig...dödskjutningar...bränder av olika de slag...ja det har varit så mycket neagtiva händelser så man ork...