Idag beställde ja en klänning på nätet...ja hoppas verkligen att den passar o att ja gillar den i så fall...o att den hinner komma innan nästa helg...hade tänkt o ha den på bröllopet vi ska på då...

Först hade ja inte tänkt att köpa några nya kläder...tänkte ta en "gammal trasa" ur garderoben...har en klänning där som visserligen har några år på nacken men som ja i stort sett bara har använt vid bröllop o om man säger så här så springer ja inte på bröllop så ofta...vet att ja har använt klänningen vid 3 tillfällen i alla fall..

Men hur som så råkade ja se denna klänningen o vart liksom lite "in love" men vart så osäker på storlekarna (är fortfarande lite tveksam) men kände att ja kunde liksom inte släppa den...o sen visade ja Henrik denna o han tyckte ja skulle chansa...

So what om den inte passar...det handlar ju inte om en förmögenhet eller om ett livsgörande val...så ja slog till så nu håller ja tummarna att det ska bli bra detta o att den kommer sitta som perfekt....

Fasen...var iväg igår på tut bingo....var så nära några ggr men nääää..inte vart det nån vinst här inte....

Nja inte riktigt än...men tänk....det är bara 4 månader kvar tills det faktiskt är jul igen....

1 okt åker ja o Henrik till Ullared o då blir det födelsedagspresenter samt julklappar som ska inhandlas....o sen måste ja börja fundera på vad ja ska hitta på för julkalender till barnen....

Bra påfund när man bara hade 1 barn som inte var så gammal o det behövdes inget märkvärdigt..men sen när man fick 1 barn till o de är i olika åldrar då kan man ångra sig att man började med detta..

Men samtidigt så gläds man med barnen när man ser deras förväntasfulla min när de får välja ett paket av 24 o sen räkna ner tills det är jul..

Igår var ja o Alice till tandläkaren.....förberedelser inför kommande tandställning...

O för att göra insättningen lättare nästa gång så har Alice små ringar inkilade mellan tänderna på 3 ställen....o dessa ska hon ha tills nästa vecka..

Men då lyckades ju en av dessa åka ur igår så det var ju bara o ringa till tandläkaren idag..fast på hemmaplan...var lite osäkert från början om de kunde göra detta eller om vi var tvungna än en gång åka till K-d men jippie fick ett samtal senare att de kunde fixa det på hemmaplan så vi ska dit imöra o sätta dit en ny...

Tur att det gick o fixa...för detta tar ju bara några minuter o göra men det tar desto längre tid om vi hade behövt åka till K-d.....ibland så kan man ha turen på sin sida.... 

Ja snart så har barnen gått i 1,5 vecka i skolan sen sommarlovet tog slut…det går fort….lika så att snart är augusti månad också ett minne blott…

Vi går sakta men säkert mot kallare tider….kan alltid hoppas på att vi får en fin höst o inte en massa regn o blåst (fast blåst har det väl gjort i stort sett nästan hela sommaren)

Ja vi får väl se vad denna sidan av året har att erbjuda…vet i alla fall att det kommer bjudas på bröllop….en tripp till Ullared….marknad….pappa kommer hit än en gång (som ja vet just nu i alla fall)…födelsedagar….julen o lite annat smått o gott…

Men det kommer även bli en del ”allvar” som att Alice ska få tandställning…ska bredda sin överkäke så det kräver x antal tandläkarbesök….själv har ja fått remiss till öra näsa hals för att kolla upp vad som är fel med min ena näsborre (men  som vanligt så finner de väl inget fel )….även Alice ska till doktorn..fick veta  för ett tag sen att hon hade inte så bra levervärden..så det ska vi utreda….

Sen är det mycket annat som ska göras….bl.a läxor, prov o allt vad det innebär i skolan…nu börjar allvaret…

Alice går ju sista året nu på mellanstadiet o det innebär ju också att i år får de betyg…så det gäller att kämpa på så man får godkänt…men hon har legat bra till när det har varit muntliga bedömningar men det sätter större krav på dem nu ändå än innan när det ska skrivas ner betyg på ett papper…

Sen har vi Livia som nu har börjat 1:an som också har börjat fått mer läxor o en liten svårare nivå..

Men vi ska klara detta..tillsammans är man stark…säger man inte så??

Du om nån förstår hur ja känner….

Du om nån vet hur det känns...

Du om nån vet hur det är att förlora nån man älskar..

Du om nån vet hur ont det gör…

Du om nån vet hur det känns att sakna nån…

Du om nån vet hur det känns att vara ensam…

Du om nån vet hur lätt tårarna kan komma…

Du om nån vet hur orättvist livet kan vara…

Du om nån vet vad ja pratar om….

Du om nån skulle förstå mig…

Du om nån är väldigt lik mig …

Du om nån blir glad av att se mig…

Du om nån kramar om mig..

Du om nån visar att ja betyder nåt..

Du om nån älskar mig…

Du om nån är min bästa vän…

Du om nån skulle ja kunna prata med….

MEN….

Du är min pappa….´men vi är så lika du o ja….

Vi gråter när ingen ser…

Vi sörjer i vår ensamhet…

Vi vill bara känna oss älskade o behövda..

Vi hatar ensamheten o inombords  skriker  det ”se mig”…

Våra hjärtan blöder av sorg, smärta o saknad…

Vi pratar båda högt i vår ensamhet i hopp om att nån ska höra våra röster….

Vi har båda ställt frågorna högt ” Varför?…Vad är meningen med allt som händer o sker?...Var det verkligen så här mitt liv skulle bli/se ut”

Du om nån skulle verkligen förstå för ditt liv o mitt liv är väldigt lika…för vi gråter när ingen ser o sörjer i vår ensamhet…

Men även om du om nån verkligen skulle förstå så kan ja aldrig prata med dig om allt ja känner…allt ja går igenom…alla tårar som rinner….sorgen eller ensamheten jag upplever nästan varje dag…för ja vill inte göra dig ledsen eller att du ska bli orolig/bekymrad över mig..du har så mycket annat o tänka på än att oroa dig för mig…även om ja så många ggr önskade ja fick vara den där lilla flicka ja var för länge sen som kröp upp i din famn o visste inget ont om livet…

Men ja försöker kämpa på..oavsett….för ja ska alltid  finnas där för dig…min älskade älskade pappa…

Min bästa vän- för du om nån trots allt förstår…  

Idag är det 10 år sedan mamma somnade in...10 år!!...

Trots alla åren så känns det så nyligen...som om det var förra veckan ja fick det där samtalet som TOTAL förändrade hela mitt liv....hela världen vändes upp o ner..livet drog verkligen bort  mattan under mina fötter...det var då pappa ringde till mig o berättade att mamma hade somnat in ca 15 min innan samtalet...sen den dagen var inget sig likt....

O än idag rinner tårarna....o än idag så är saknaden stor.....o än idag smärtar det inombords....o än idag så har ja svårt många ggr att prata om mamma just pga att ja kan inte hålla tårarna borta...

O ja sa senast idag till pappa...att du o ja är nog mer lika än vad vi tror...för pappa känner som ja...o pappa gråter som ja...o vi har båda blivit känsligare o sårbarare sen mamma gick bort...o vi båda sörjer i våran ensamhet trots att det har gått 10 år...

Men livet måste gå vidare o vi skapar nya minnen...men vi kommer alltid att "falla tillbaka" o sörja till det som en gång var/fanns då mamma levde o livet såg annorlunda ut...men vi kommer göra det i våran ensamhet..fast pappa o ja är mer lika än vad vi kan tro...för vi upplever sorgen, saknade i stort sett på samma sätt o tårarna rinner nerför våra kinder då o då av olika anledningar o ibland ingen anledning alls...

Fann denna bild på nätet o ja tyckte den stämde in...

  Älskar er av hela mitt hjärta