Tänk att det är bara 5 månader kvar tills jul...helt otroligt..vart tar alla dagar,veckor o månader vägen?

O ja har redan sett reklam för julshow o även julbord o det var inte nu utan för några månader sen...allt för att få sälja så mycket som möjligt...

I år är det meningen att ja, Henrik o barnen ska till Lisebergs julmarknad...har velat dit i flera år nu..sist ja var dit var flera år sen men i år är det menigen att det ska bli av...

Det är fruktansvärt vad alkoholen kan göra med en...hur man kan förändras...hur personligheten kan gå från trevlig, snäll omtänksam människa till ett fruktansvärt monster....

Fick veta ikväll att en kompis till mig vars man har börjat dricka igen...o ja som trodde det var bra...men denna gången så spelade hon bra...om man nu får säga så..

Han har haft problem tidigare vilket innebar både fylla, fula ord o slag av olika de slag...men då såg man på henne att hon mådde dåligt o var verkligen inte lycklig....hon såg både tom, ledsen o rädd ut...även blåmärkena sa sitt..men nåt hände o han tog itu med sitt problem o hon blomstrade upp o såg åter igen glad ut...hon kom liksom ur sitt mörka tomma skal o våga le igen..

Men denna gången har hon dolt detta väl...kanske det beror på att vi inte har haft samma kontakt nu som då...eller att det inte har varit riktigt lika illa nu (än) än vad det var då...men ja fick i allafall veta att detta är tydligen något som har pågått nästan 1 år....o hon känner att hon orkar inte längre..hon försökte sist att få honom förstå o att han skulle ändra på sig,,,hon kämpade länge o det fick till slut en vändning..

Men nu är hon tillbaka igen i maktlösheten o vet varken eller...o det är inte bara o lämna någon utan det finns så mycket bakom som gör att man inte vet varken ut eller in....hon vill ju att det ska funka för trots allt så älskar hon ju mannen som hon vet finns där inne när han inte dricker....de har varit ihop många år o de har 2 barn tillsammans...det är inget man bara sopar under mattan..sen är det ju det ekonomiska att man är rädd att inte klara sig på egen hand...det finns så mycket som hindrar en ifrån att gå men sen är det ju fråga till vilket pris???

Vem vet vad som händer nästa gång han super sig full??

Somnar han eller skriker han en massa fula saker eller tar han till med slag? Men stannar han vid en örfil eller slår han ihjäl henne??

Det har ju hänt förr....att kvinnor har fått kanske en eller två örfilar tidigare men som sen vid ett annat tillfälle har blivit bankade gul o blå o kanske t.om ihjälslagna...

Ja hoppas verkligen att hon lämnar honom även om han hotar henne (då hoppas ja hon orkar o har mod att anmäla honom) för så här kan de inte ha det...om kan hon inte lämna honom för sin egen skull så i alla fall för barnens skull..

Ja är glad att hon berättade detta för mig men ja blir oxå ledsen o det gör ont inom mig att ja inte kan hjälpa henne mer än att visa att ja finns här om hon behöver mig....detta är tyvärr något som hon själv måste ta itu med o avsluta en gång för alla o ja hoppas hon gör det inom snar framtid...innan det händer nåt som inte bör hända...

Igår firade ja o Henrik "tennbröllop" o det innebär 10 år som gifta...herregud 10 år!!!

Men som sagt det har inte bara varit 10 lyckliga år utan som de flesta äktenskap/liv så går det upp o ner...men just nu för våran del så är det bra...men visst det kan snabbt ändras men det tar vi då..nu lever vi i nuet..

Fick en bukett med 10 långa stora röda rosor som doftar alldeles alldeles underbart...så där som bara rosor kan dofta...mmmmm.....

Firade inte dagen så speciellt mycket igår...hade lite tårta på dagen tillsammans med barnen men det är meningen att Henrik o ja ska åka bort till helgen som kommer...vi ska bo på hotell, äta o dricka gott o bara va på tu man hand...

Känner redan lite "panik"...att om 1 månad så börjar skolan igen...det går mot mörkare o kallare tider (visserligen så har det redan börjat men det blir mer på allvar då) o det känns som att sommaren bara rinner iväg... vet inte varför ja känner så...

Är det för att semestern i år ser lite annorlunda ut o vi tar liksom dagarna som de kommer eller är det för att Alice ska börja på annan skola där är allt är helt nytt...är det, det som ja är nervös för??

Eller är det pga att det känns som att sommaren liksom inte har startat ännu med tanke på det inte allt för varma vädret, blåsten o regnet som byter av varandra?

Eller är det för att ja ska ev börja jobba igen på min gamla arbetsplats  efter att ha varit arbetslös så länge..är det, det som ja är nervös inför??

Eller är det nån sorts 40-års kris som sakta börja (visserligen fyller ja inte 40 år förrän nästa år) men snart så blir ja 39 år??