Ja har flera ggr funderat på hur skolan fungerar o hur mycket barnens lärande hänger på oss som föräldrar..

De flesta föräldrarna försöker väl hjälpa o stötta sina barn så gott de kan men det är inte alls en självklarhet..för alla har inte kunskapen att kunna hjälpa...

Ta bara detta med t.ex språk  som nu för tiden är obligatoriskt..att man måste välja franska, tyska eller spanska..ja kan inget av dessa språken (för på min tid så var detta med språk valfritt så ja valde nåt helt annat)...så för min del så skulle ja vara en värdelös hjälp för mitt barn då ja inte kan språket, vet hur orden låter eller stavas...

Det är väl knappt att en kan engelska ju....nja så illa är det väl inte där men ja är lååååångt ifrån o kunna säga att ja kan hantera språket felfritt..

Sen har man t.ex  matten....ja kan plus, minus, gånger, dela med o procent men allt det där andra har ja totalt glömt bort då ja aldrig använder mig av nåt av de räknesätten...ta bara detta när barnen i dagens läge ska ställa upp ett tal..självklart så räknar de ju inte som en annan har lärt sig o då sitter en annan där som ett ? o fattar ingenting...(tack gode gud att det finns google/Youtube)

Men som sagt det är inte en självklarhet att man som förälder kan hjälpa sina barn..man kanske själv har problem med att klarar av vissa ämnen hur ska man då kunna hjälpa sitt barn eller så har man inte ens läst det ämnet ( syftar t.ex på ett annat språk)

O har man sen t.ex inte så lätt för sig i skolan (antingen i 1 eller fler ämnen) så är det inte enkelt som förälder heller att lära sitt barn hur h*n ska göra...inlärningen är lika svår som att lära ut som förälder..

Men frågan är ju hur mycket ligger det på förälderns ansvar att ens barn ska klarar av skolgången o sen att när de får betyg klarar kraven för att få ett E= godkänt?

Självklart så ställer ja upp för mina barn så mycket ja bara kan o ja lägger ner min själ bara för att det ska gå så bra som möjligt för dem men ja kan erkänna att ja  känner mig ibland förtvivlad...ja känner mig okunnig för ja vet inte hur ja lära ut så att mina  barn ska förstå på enklast vis... känner press att lyckas.. deras tänk är inte alls samma som mitt tänk o så som ja en gång i tiden fick lära mig...ja känner mig frustrerad o otillräcklig...ja har nära till tårar för att ja inte vet hur ja ska göra för att hjälpa mina barn..ja ja har nog känt allt en kan känna..o då kan ja även tänka att om ja känner si eller så hur känns det inte då för mina barn?? De måste nog känna värre än ja...

MEN...

Sen kommer dessa stunderna när ja ser när mina barn kan...när de lyckas...deras glädje...deras leenden...deras stolthet...att trots allt, alla dessa känslorna, tårarna, förtvivlan etc etc så har vi  lyckats....tillsammans har vi tagit igenom oss en storm...o vi slutar inte nu utan vi kämpar vidare till nästa storm, o nästa o nästa efter det..

Men vad ja menar med mitt inlägg är att hur mycket ansvar ligger det på mina axlar som förälder...vilka rättigheter har våra barn när det gäller att få tillgång till den hjälpen de behöver för att klara av skolan  o vilka skyldigheter har skolan att se till att barnen får så rättvis undervisning som möjligt?

Det pratas ofta om att man utgår ifrån varje barns behov men stämmer det för i slutändan så får man oxå höra att det finns inga pengar o inga resurser att tillgå...

Går man in på Skolverket t.ex så står det så här:

ALLA elever ska nå så långt som möjligt i sin kunskapsutveckling, utifrån sina förutsättningar. Det kan handla om såväl mer stimulans som olika former av stödinsatser.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi har ju skaffat skatter o det har verkligen inte varit nån dans på rosor (varför man nu säger så för det rosor är ju taggiga o jävliga) men hur som så har det inte varit bra..det började med att ja kastrerade katterna o då visade det sig att på den...

Herregud...ja nu kan vi i alla fall inte säga att vi inte fick en vit jul eller vinter för den delen...men känner att det räcker nu...just nu så har vi 5 plusgrader solen har lyst och en hel del av snön har försvunnit men också gett stora vattensamli...

Här är det sjukstuga deluxe..nja kanske inte riktigt så illa men det har varit..började med att Livia fick lite ont i huvudet o halsen i torsdagskväll..kände sig inte jättesjuk på fredag men valde att stanna hemma o det var väl tur det för POFF från ...

Halva januari har gått o det var över 1 månad sen som ja skrev nåt här...sa att ja skulle bli bli bättre på att skriva o det såg vi ju hur det gick med det....men å andra sidan så kan man ju inte tvinga fram nåt att skriva om, om man inte kan vill el...

Endast 22 dagar kvar av 2023...även detta året har varit en speciellt år..så mycket elände som har hänt/händer i Sverige och i övriga länder...krig...dödskjutningar...bränder av olika de slag...ja det har varit så mycket neagtiva händelser så man ork...