Alla inlägg under januari 2018

Av Ellen - 29 januari 2018 14:15

Livet är inte värt att offra..inte för nån eller något...det är verkligen inte värt det...många som känner att det verkligen inte finns nån annan utväg...visst det är lätt o sitta här o skriva att livet är värt så mycket mer när det enda de som är drabbade hör en inre röst som säger att de inte orkar längre o ser bara döden som en enda utväg..


Sök hjälp säger många...men vad gör man när sjukvården inte tar emot en??


Framförallt för att det inte finns pengar eller resurser  men oxå för att du anses "frisk" efter att ev haft "turen" o fått pratat med nån"...men att man är självmordsbenägen o  har huvudet fullt med oroliga tankar hör inte hit för man anses ju som "frisk"...för så länge man inte är en "fara" för sig själv o andra o behöver tvångsintag så tas man inte emot...men det är ju så som sjukvården ser ut idag när det gäller bl.a psyk...


Man kan inte säga att nån är "frisk" o låta den personen gå efter nån timme på psyk utan man måste verkligen ta reda på vad är det som händer...hur tänker h*n....försöka få en helhelt....ta reda på hur det har sett ut innan o varför vill h*n ta sitt liv....hur kan man hjälpa än att bara släppa iväg nån i tron om h*n är "frisk"...för en vacker dag så är inte h*n längre "frisk" utan död....


H*n har avslutat sitt lidande...slipper känna något mer...behöver inte längre se dagen som en kamp...men sen alla vi som finns kvar....familjen o vänner..det är här vårt lidande börjar....alla frågor som vi aldrig får nåt svar på.....det är här våran sorg, saknad börjar...varje dag blir till en kamp....vi som blir lämnde kvar...vi som måste leva med att h*n inte längre finns...pga  att vården inte kunde hjälpa till pga  bl.a besparningar o för att man ansågs inte farlig för sig själv eller allmänheten..


Man är  inte tillräcklig sjuk att få den hjälpen man behöver även om kroppen skriker  efter en sorts befrielse som att ta sitt liv så anses man oftast som "frisk" när man sträcker ut en hand i hopp om att nån skulle rädda en...när man kontaktar psyk gång på gång men man får gå efter några timmar varje gång utan någon som helst uppföljning eller någonting som kan få en att våga tro på framtiden...att döden inte är ett alternativ utan att livet är det..


Ja bävar för den dagen då telefonen ringer o nån säger i andra luren att min bror inte längre finns...för ja tror att den dagen kan komma..många ggr så har det "bara" varit hot (rop på hjälp) men en dag så  kanske han tar sitt liv (han har försökt några ggr men tack o lov misslyckas) o antingen att han dör eller att det blir nån/några komplikationer som förstör hans liv...men ja hoppas så innerligt att ja har fel men han mår så dåligt just nu pga av så många saker..


Ja minns när vi fick veta att vi skulle få ett syskon..ja vart så glad o ja önskade att det var en lillebror..sen föddes han (en av de bästa dagarna i mitt liv)  o ja var världens LYCKLIGASTE o STOLTASTE storasyster...odet blev han o ja..


Ja blev som en extramamma för honom eftersom ja är äldre...o ja minns att ja stod vid hans säng o klappade honom på kinden när han sov o sa att ja alltid skulle ta hand om honom o skulle det hända mamma o pappa något så skulle ja se till att han skulle få stanna hos mig..ja skulle ta hand om honom...han var mitt allt...


Åren gick men det var fortfarande han o ja men sen flyttade ja hemifrån men han kom o hälsade på o  när ja flyttade längre bort så kom han o bodde hos oss i flera veckor..det var fortfarande han o ja...men sen växte han upp o då behövde han inte mig på samma sätt längre..det var annat som lockade (o det förstår ja) vilken tonåring vill sitta o umgås med sin "gamla" syster??


Önskar ja kunde dra tillbaka klockan...så han var liten igen...så ja kunde göra vissa saker ogjorda/annorlunda..att ja kunde ta hand om honom som ja lovade när han var liten..men då behövde han inte bli "räddad" men nu när han behöver det så kan ja inte rädda honom...det enda ja kan göra just nu är att visa att vi  finns här, att vi bryr oss o älskar honom...

 

 


Av Ellen - 29 januari 2018 10:48

Känner mig alldeles tom o utmattad i kroppen...tårarna är på bristningsgränsen att komma när som....fast de har reda  runnit idag...o igår...o flera ggr innan dess....känner mig så maktlös...önskar att ja hade nån att prata med men det finns ingen vid min sida...


Försöker hålla humöret uppe men gråter inombords...tårarna kommer när ingen ser...känslan av förtvivlan o maklöshet griper tag i en o man vet varken ut eller in..man ser bara saker o ting falla handlöst..hur ska man orka dra sig upp när ingen står på andra sidan och håller emot??


Livet går vidare o det kommer komma bättre dagar men även sämre..men det är svårt när en möts av motstånd hela tiden..visst vem sa att livet var lätt att leva men det var heller ingen som sa att livet kan vara så tufft o orättvist...


O just nu så känns livet mörkt o tungt....framförallt ovissheten, rädslan o maktlösheten....det spelar ingen roll hur mycket man än kämpar för att hålla sig ovanför ytan så är det som om nåt försöker dra ner en...men ja hoppas att livet fortsätter o att vi en dag kan stänga dörren om det förflutna o blicka framåt mot ljusare gladare dagar...

 

     



Av Ellen - 16 januari 2018 09:52

Ja det är väl vad det har kommit hittills med snö...men snön yr fortfarande så en kan nog räkna med mer snö än så....


Just nu så önskade ja att en bodde på en varmare (åtminstonde snöfritt ställe) plats...det var ju så "bra" som det var innan (i alla fall snöfritt på de flesta ställena) men men detta hör ju vintern till...o inte är detta sista snön för denna gången..bara bita ihop o hoppas att det försvinner inom kort...

Av Ellen - 15 januari 2018 12:23

Ja om det är det värsta vet ja väl inte men det sägs att det ska dra in ett oväder över Sverige som kommer innefatta en  massa snö...de säger att det kan komma en 10-15 cm..får verkligen hoppas att de har fel...för ja vill verkligen inte ha snö...inte så mycket i alla fall men men det är ju bara o gilla läget om det nu kommer så möe som de säger..


Tyvärr inget man kan göra någoning åt o det är väl visserligen  tur det för då hade vi väl krigat även om vädret..men men nu får vi bara hållar tummarna att de har fel angående snömängden..

 

 

Av Ellen - 10 januari 2018 13:00

 

Idag var det allt bistert ute...imorse var det 15 minus men nu är det "bara" 9 minus...men visst det kunde ha varit värre   

Av Ellen - 9 januari 2018 12:26

Ja senare i år så är det dags att byta ut första siffran..det är då man "åldras"...åren där emellan kvittar men när man byter ut första siffran så känns det som om man åldras med 10 år på en gång... 


Ja vet inte riktigt vad/hur ja känner inför att fylla 40 år...ja har ju uppnått en del mål här i livet så vissa saker kan man ju bocka av eller slipper känna nån stress för men självklart så finns det andra saker som borde se/vara annorlunda men med tiden så bör det löser sig (förhoppningsvis)...


Många som förväntar sig att ja ska ställa till med värsta brakfesten men som ja känner nu så blir det varken brak eller fest...varför ska man ställa till med kalas för ens sk släkt o vänner när de inte vill ha nåt med en o göra annars  (finns några undantag)...varför ska man kosta på 1000-tals kronor för att de ska komma o dricka o äta en massa gratis i utbyte av en present...kan lika gärna ta de 1000-lapparna som ett kalas kostar o köpa mina egna presenter eller kanske t.om resa bort till nåt varmare land...


Men men ja kanske ändrar mig längre fram men just nu så känner ja mig för sårad för att ens tänka tanken...kanske kanske ja kombinerar den  årliga kräftskiva med o slänga in lite 40-års tema men vi får se..har några månader kvar att fundera på så det återstår o se...

Av Ellen - 9 januari 2018 09:15

Ja då var julen över o det nya året har tagit plats...jullovet är slut för denna gången o idag är det åter till verkligheten...men visst det är både på gott o ont...skönt att komma in i rutinerna igen men samtidigt är det skönt att bara va o ta dagen lite som den kommer..


Men  en kommer snabbt in i det igen o det är ju inte så många veckor kvar tills nästa lov (sportlovet) men det som är jobbigast när loven blir till vardagen är alla tiderna man ska passa....läxor/prov....möten av olika de slag...dagar som kräver planering osv..

Av Ellen - 8 januari 2018 15:03

Ännu ett fall ner...visserligen inte hela världen men ändå...


Ja har en kompis o vi hängde ihop JÄMT som små o vi har liksom växt upp tillsammans..vi var bästa bästa vänner..vi är fortfarande vänner men inte alls på det sättet som vi en gång var..då delade vi typ allt...man var en i familjen (hon i min o ja i deras) nu delar vi inget..men visst vi ses ju ibland...tyvärr inte så ofta men några ggr om året blir det ju..men då brukar vi ses när barnen fyller, jul o kanske nån vanlig dag 


O nu fyller X son år o det brukar oftast vara så att vi inte kan komma för att det inte passar med tiden/dagen (skillnad om man bor i närheten om kalaset börjar typ 16-17 på efm..men om man har flera mil att åka så blir det ju lite skillnad) men nu tänkte ja att nu kanske datumet o tiden skulle passa


Så ja frågade när de hade tänkt sig att ha kalas o vilken tid...det skulle vara nu till helgen kl 14...vilket hade passat oss bra men ja tänkte att det kanske är bäst om ja frågar om vi oxå är välkomna då eller om det bara var för släkten?


O det var ju tur det att ja frågade för vi var inte  välkomna...nja hon skrev att vi var välkomna men det passade bättre om vi kom en annan dag istället för de blev så många o hade inte plats för oss (men både hon o ja vet att det inte blir nån annan dag utan det blir ett paket i "förbifarten" en annan gång vi ses...för konstigt nog så blir vi aldrig bjudna till X när nån av dem fyller år...) visst kan det vara så att datumena många ggr inte har passat men tycker väl ändå att man skulle kunna få en inbjudan o så får man själv se/bestämma om man kan komma eller inte än att nån annan redan har bestämt det åt en...


Så här har ja trott att man fortfarande var "en i familjen" men nu visade det sig att ja hade fel...ja/vi tillhör inte alls familjen längre för vi var ju inte en av dem inräknade utan vi var bara dem som "tog för mycket plats" så det blev för trångt..men det konstiga är att vi har varit där x antal ggr tidigare o då fick alla plats men nu får vi tydligen inte det...


O ja kan erkänna att ja blev ledsen...ja trodde hon skulle skulle skriva typ "självklart att ni får komma :-)"

(vilken dum fråga ) än ja ni är välkomna men det passar nog bättre om vi tar det en annan dag för vi blir redan så många (kan inte säga att ja kände mig så speciellt välkommen)


Men det ska bli kul o se när X fyller år (hon fyller jämt) om "alla" får plats då...





Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8 9 10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Välkommen till min gästbok


Skapa flashcards