Även om man vet så hoppas man ändå..någonstans där bak i huvudet hoppas man att man ska tro att man har fel..att kanske den här gången hade man fel..men så blev det inte..

Att man tror att man kanske blir uppvaktad på alla hjärtans dag men blir inte det...nu tycker väl kanske många att detta inte är nån stor grej..nej det kanske det inte är men ändå..det finns ju några chanser om året  då man kan visa sin uppskattning/ kärlek lite extra till sin partner så som födelsedagar, alla hjärtans dag etc..

Ja visste väl redan att Henrik inte skulle köpa eller fixa något till mig..fast nu är det inte det materiella som är problemet utan tanken bakom...ja hade blivit glad oavsett om ja bara visste att det fanns en tanke bakom...att han själv hade ansträngt sig o hittat på något som kom ifrån han..att han hade planerat något...sen om det hade varit i form av en bukett, choklad, sms eller ett handskrivet kort hade inte spela någon roll..bara han hade gjort nåt som kom ifrån han..

Ja hade i alla fall köpt en bukett med rosor...skrivit ett kort där det stod "Jag älskar dig"...ja hade fixat lite lyxigare mat på kvällen samt gjort efterrätten vi skulle ha senare på kvällen...barna fick oxå små presenter (men dem räknar ja inte med att de ska ge tillbaka även om vi alla fick fina täckningar av Livia...men det är skillnad när det gäller ens barn) men en räknar (i alla fall hoppas) att ens partner kanske kan åstakomma med nåt..

När han fick blommorna sa han direkt "ja har inte köpt nåt till dig" o ja sa väl nåt i stil med "det hade ja inte räknat med heller" men ja kan inte ljuga o säga att ja inte vart ledsen...för han visste om att dagen skulle komma o han hade tid på sig att kunna hitta på något...bara nåt litet som fick mig att känna mig älskad, sedd o uppskattad..

Men ja fick inget kort eller mess där det stod typ "trevlig alla hjärtans dag..ja älskar dig" ...ja han sa det inte heller för den delen....inget tack för blommorna eller tack för maten ..eller tack för att du finns, fixar o gör allt för oss..ja fick ingenting...

Barnen vart glada över sina små presenter o så men kärlek från dem känner man på ett annat sätt...men från ens partner känner man en annan sorts kärlek...o frågan är om det finns nån???...

Har känt/funderat på detta förut men har funderat mer o mer på det på sistonde om Henrik är ihop med mig bara för att ja tar hand om barnen o ser till att allt där fungerar så bra som möjligt..att ja ser till att det finns mat i skåpen o på bordet...ja tvättar o står i...ja att ja sköter barn o hushåll...visst han jobbar o han betalar räkningarna...men det var inte därför ja blev kär i Henrik, flyttade ihop, skaffade barn o gifte med mig med honom..ja gjorde detta för att ja älskar honom  och vill skapa en familj tillsammans med honom men känner inte längre att han ger mig det han en gång gav...han ser inte på mig med samma ögon som han en gång gjorde...han ger mig inte den tiden o uppmärksamheten som han en gång gjorde...känns som ja bara finns där men ändå inte...

O visst saker o ting ändras med åren men är det inte då det är extra viktigt o ta vara på alla tillfällena som ges...att man liksom får en liten push/anledning att visa sin partner vad han/hon verkligen betyder...eller att man t.ex skickar ett mess då o då där det står puss, kram älskar dig eller vad man nu vill skriva...men man måste mötas på halva vägen...funkar inte om det bara är från ena hållet..

Man kan inte ta ett förhållande eller en person för given..för en vacker dag så finns det inget kvar...o nu syftar ja inte detta som ja har skrivit enbart för att ja inte vart uppvaktad på alla hjärtans dag utan ja menar överlag alla dagar...det går upp o ner...vissa dagar så är det bra medans vissa dagar inte...men på sistonde så har ja börjat fundera mer o mer på detta..om Henrik bara är ihop med mig för att det blir så mycket enklare för han...han sköter sitt jobb precis som han vill o behöver inte lägga ner någon som helst tid på vad som händer med barnen eller hushållet....men skulle vi gå isär skulle han behöva ta mer ansvar vilket skulle då innebära  att han inte kan jobba så som han gör nu...han måste hjälpa till o ta ansvar för läxor... planering för vissa saker som tider som ska passas, gympapåsen ska packas etc...gå på föräldrarmöten, utvecklingsamtal etc...hämta/lämna på skolan, kompisar etc...ta hand om barnen när de är sjuka o kanske de behöver gå till doktorn (nu har han inte ens tid att gå dit när han själv behöver)...ta dem till olika kontroller som t.ex tandläkaren...ja det finns hur mycket som helst som ja gör som Henrik klarar sig undan..

Sätt ner foten o ställ krav skulle nog många säga här...o ja ja kanske har varit för snäll..men vissa saker är det bättre att ja gör eftersom ja kan hantera dem bättre eller att det finns andra anledningar men det innebär ju inte att ja har ensamrätt om allt som händer o sker..jobb är jobb o familj är familj..man måste kunna skilja på jobbet o det privata..

O sen har ja tagit upp detta SÅÅÅ många ggr men det liksom hjälps inte..enda lösningen tror ja som skulle få honom att förstå är att ja lämnade allt o sa att "nu är detta på ditt ansvar"..men då har en ju oxå ett samvete som talar att ja har ett ansvar för mina barn..en skyldighet att se till att allt fungerar o då kan ja inte bara lämna dem...det är inte så att ja inte tror att Henrik kan ta hand om barnen men han vet inte hur man gör det på heltid...han vet inte hur vardagen ser ut, utanför jobbet vill säga mer än då han är ledig (men då är ju ja med) 

Ja ja nu har ja gnällt av mig lite...gillar verkligen inte denna sidan av mig..ja som en gång var en glad, social, positiv, utåtriktad människa har blivit en ledsen, ensam, rädd o osäker människa...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi har ju skaffat skatter o det har verkligen inte varit nån dans på rosor (varför man nu säger så för det rosor är ju taggiga o jävliga) men hur som så har det inte varit bra..det började med att ja kastrerade katterna o då visade det sig att på den...

Herregud...ja nu kan vi i alla fall inte säga att vi inte fick en vit jul eller vinter för den delen...men känner att det räcker nu...just nu så har vi 5 plusgrader solen har lyst och en hel del av snön har försvunnit men också gett stora vattensamli...

Här är det sjukstuga deluxe..nja kanske inte riktigt så illa men det har varit..började med att Livia fick lite ont i huvudet o halsen i torsdagskväll..kände sig inte jättesjuk på fredag men valde att stanna hemma o det var väl tur det för POFF från ...

Halva januari har gått o det var över 1 månad sen som ja skrev nåt här...sa att ja skulle bli bli bättre på att skriva o det såg vi ju hur det gick med det....men å andra sidan så kan man ju inte tvinga fram nåt att skriva om, om man inte kan vill el...

Endast 22 dagar kvar av 2023...även detta året har varit en speciellt år..så mycket elände som har hänt/händer i Sverige och i övriga länder...krig...dödskjutningar...bränder av olika de slag...ja det har varit så mycket neagtiva händelser så man ork...