Senaste inläggen

Av Ellen - 29 mars 2023 10:38

Nu tillhör ja en av många som inte är nån större fantast av vinter o allt vad det innebär..men å andra sidan så skulle ja heller inte vilja ha "sommar" året om...


Ja tycker om våra fyra årstider att de är olika men sen så är det ju detta med väder o vind...sällan det är lagomt men men vädret blir som det blir oavsett vad man tycker om det o tur är väl det annars hade vi väl haft krig om vilket väder vi ska ha...


Under natten så har det kommit ner snö..inte en massa men i alla fall så pass mycket att det har skiftat färg från den typiska vårfärgen till vinterns vita..men om det finns nåt positivt i det hela så  brukar det inte bli så långvarigt  eftersom vi går mot varmare o soligare tider...nu t.ex så försöker solen komma fram o det är ca 2 plusgrader så har man tur så kanske detta är borta innan kvällen eller tills imorgon..


Men än kan man inte säga att våren är här...det kommer säkert komma mer snö innan man kan säga att NU är våren här o sen har man ju dessa kalla dagarna då vi fortfarande kan ha ganska många minusgrader...allt ifrån 2 kanske t.om upp till en 15...men igår sken solen o termometern visade över 17 grader i solen...men än är luften alldeles för kall men i solsidan där det är lä så är det ju underbart..


Men även om denna snön kommer som ja verkligen ogillar så känner ja mig trots allt ganska positiv eftersom ja vet att det inte ligger kvar så länge o att vi går mot ljusare tider vilket får en både piggare o gladare..

Av Ellen - 28 mars 2023 11:30

Många gånger så önskade man att man inte visste eller ångrar sig att man ville veta...sanningen kan göra ont men ibland så måste man möta den vilken man vill eller inte...


Finns saker som man ångrar att man vet om...finns även saker man har hört ryktas om som man inte vet om man vill veta om de är sanna eller inte...


Själv fick ja veta en sak för ett tag sen som ja inte hade en aning om...detta var nåt som hände för en 27-28 år kanske t.om nåt år längre tillbaka..minns inte men ja har trott under alla dessa åren att ja visste orsaken men sanningen sa nåt helt annat...o ja vet att det är sant för det kommer från en säker källa...det var egentligen bara av en slump att det kom på tal men ja önskar nu i efterhand att ja inte hade fått vetat...vissa saker känns bättre att inte veta..


Finns även andra saker som ja har hört lite flyktigt om men vill inte veta om det är sant...får inte mig att må bättre så där låter ja bli o skrapa på sanningen..det som har hänt eller inte hänt får stanna i det förflutna....det ändrar inte situationen av att få veta o ja skulle inte må bättre av att få veta sanningen..troligtvis för ja vet kanske innerst inne att det ja har hört mycket väl kan vara sant..därför låter ja det vara..för det man inte vet har man som sagt inte ont av..o vissa saker sårar mer än att göra nån nytta...

 

Många ggr så har man liksom en bild av hur nåt ser ut eller hur nån är men sen ser/får man veta att verkligheten är nåt helt annat...

 

Ja vet inte varför ja vet så lite om vissa saker...kanske det beror på att ja var liten/yngre när det hände så man tyckte att ja inte skulle veta...eller dolde man sanningen för alla???...eller var det för att skydda mig?? men så fall emot vad??

 

Vissa saker har ja tagit med mig under min uppväxt o vissa saker undviker ja för att ja vet att det kan få väldiga konsekvenser...mina val i livet har kanske inte alltid har varit dem bäste men ja försöker o hittills så har ja väl klarat mig..även om ja kanske inte vet en bråkdel av allt som har hänt under min uppväxt så har det ändå gjort mig till den ja är...på både gott o ont...

 

Min uppväxt handlade mycket om pengar, beroenden o relationer...men det handla oxå om mycket annat...så allt var inte dåligt..det ska ja inte säga..men i efterhand så har man väl kanske insett att vissa val var inte dem bästa.. ja har inte växt upp med våld eller levt i misär eller nåt sånt...ja hade en relativt bra uppväxt...utan det har väl mer handlat om fel val/beslut o vilka konskvenser det har gett...

 

Så det kanske är bra att ja inte vet så mycket om vad som hände under min uppväxt för det gör ingen nytta nu o det är inget man varken kan få ogjort eller göra om...det enda är att man lär sig av sina val o misstag o ser till att det inte händer igen...

 

Man brukar säga att sanningen vara längst men ibland så kan sanningen göra mer skada så ibland är det bättre att ingenting veta....

 

 

 

 

 

 

Av Ellen - 10 mars 2023 09:56

Det har gått över 1 månad sen ja skrev sist...ja hade tänkt o bli bättre på att skriva men nej inte den här gången heller...men men ja kanske lyckas nån gång framöver...för det är bra o skriva av sig med jämna mellanrum...att få ut sånt som läggs på hög inom en...


Härligt att vi går både mot ljusare o varmare tider..fast just nu kanske vi inte kan säga att det är så varmt...har varit 10-15 minus i ett par dagar o blåst..dock ingen snö men vet att det har kommit en hel del snö på andra ställen i vårt avlånga land...men nåt positivt är att solen i alla fall skiner...även om man inte är ute så blir man piggare o gladare av att solen skiner...


Tänk om 3 månader så är det skolavslutning...då tar Alice studenten o ett helt nytt kapitel börjar för henne o Livia går ur 7:an..så till hösten har ja bara ett skolbarn...har svårt o fatta att ja har så stora barn...att Alice kommer att flytta hemifrån om nåt år..tur ja har Livia kvar lite längre men POFF så har även hon lämnat boet...usch vill inte tänka på detta...kommer storgråta den dagen de flyttar...får i alla fall hoppas att de inte flyttar så långt bort utan att vi kan ses..



Av Ellen - 3 februari 2023 10:30

Ja så kan man ju säga om saker o ting som kräver tid..vissa saker kräver mer än andra både när det gäller planering, tid, pengar, ork, lust etc....

 

Ja har sen en tid tillbaka en bra relation till min syster..vi pratar en hel del om sånt som bekymrar oss så hon vet en hel del o hon berättar även om sitt...


Både ja o min syster känner igen varandra så väl..vi förstår hur den andre känner, upplever, tänker...vi har samma problem med att komma igång, att få saker gjorda...vi är experter på att skjuta det framför oss...vi har båda svårt att se framåt...utan tar liksom dag för dag...vi tycker inte om förändringar eller att inte ha kontroll på vad som kan/ska hända osv osv...


O vi är inte ensamna om att ha/känna så här....det finns SÅÅÅÅÅÅ många där ute som upplever samma sak...krxet är att vi pratar helst inte om det..för det är nästan tabu...man vill inte att nån ska veta att man lider av psykisk ohälsa...o det är ju det man behöver ändra på...man behöver prata mer o oftare om det..inte få det att låta som att det är nåt skamligt/sjukt att inte må bra...


Min syster har i alla fall kommit så långt att hon går till en kurator o där får hon ju tips om hur hon ska tänka, göra, agera osv...så ibland så delar hon med sig av det kuratorn säger till mig..en av sakerna som kuratorn håller hårt på är att man ska sätta upp mål...inga STORA ÖVERDRIVNA mål utan små små mål som man sen ska känna sig stolt över att man har genomfört oavsett om det bara gäller en tvätt (man tvättar o hänger), ringa ett samtal eller vad det nu kan vara..


Men att man ska skriva ner små rimliga mål som man ska genomföra o som man sen ska  känna sig stolt över samt att man belönar sig själv för det man har gjort med kanske en kaffekopp, ett telefonsamtal till en vän..ja man kan belöna sig med vad man vill..


Så ja har skrivit upp mål som ja ska genomföra..har lagt upp så att de målen ja har ska genomföras under februari månad o är det nåt som ja inte uppnår så tar ja det målet med mig till nästa månad..men att ja måste genomföra x antal mål (beroende på hur många ja har) under feb annars så kan man ju lätt skjuta fram dem månad efter månad...

 

Vissa mål är kanske inte mål som man gör 1 gång o så är det klart utan vissa av mina mål är t.ex att få in rutiner så ja ska må bättre inombords...t.ex ett av målen är att ja ska tvätta 1-2 ggr i veckan (helst bestämda dagar med ev ändring o utifrån hur mycket tvätt man har) men det är för att ja ska slippa känna denna stressen varje gång man  ser dessa tvätthögarna..


Det behöver inte vara tvättfritt i korgarna men bara man slipper se dessa bergen som det så lätt blir..men får man in en rutin  o tvättar bestämda dagar än som en gör nu när en känner för det eller att man verkligen MÅSTE för att handdukarna har tagit slut...


Ett annat mål som ja har som oxå är ett rutinmål är att städa...ja vill få in rutin att man städar lite mer en bestämd dag i veckan än  som man gör nu typ när det behövs eller när dammråttorna börjar hugga efter en...


Sen har ja andra mål som när det väl är gjort så är det gjort..o vissa av målen är större än andra så det var därför ja inte gjorde nån tidsplan på t.ex nån dag/vecka utan tog februari så ja inte ska behöva känna extra stress inför att ja MÅSTE göra mina mål inom en viss tid...


För det hela handlar ju om att ja ska finna en balans...en balans för livet, min vardag men framförallt för mitt mående...får ja in mer rutiner så tror ja att ja kommer må bättre...sen gäller ju inte vissa saker bara mig utan det gäller ju även att resten av familjen hjälps åt...


Men just nu så går det bra o ja hoppas att det fortsätter så o att man med tiden kommer se/känna en skillnad...men än så länge så tror ja på detta o att det åtminstone ska ge lite positiv energi..


Av Ellen - 2 februari 2023 11:26

Det har gått några veckor sen ja skrev sist..vi har t.om gått in i en ny månad...sista sk vintermånaden om man ska gå efter uppdelningen av de 4 årstiderna..


Som ja skrev i mitt förra inlägg så var ju ja o Henrik iväg för nån vecka sen o ja skulle ju prata mer med honom då hur vi ska rädda vårat äktenskap osv...kände mig väldigt kluven o osäker då på vad Henrik egentligen kände/ville...men efter vi hade varit iväg så fick han mig att må bättre...


Vi skulle vara borta över natten så vi hade bokat hotell..när vi kommer till rummet så står det en överraskning där på bordet...då hade Henrik ringt till hotellet efteråt o beställt att de skulle ställa in dryck o lite godsaker på rummet med en lapp där det stod "Älskar dig"...ja blev förvånad men väldigt glad för att han hade gjort detta...det värme inombords...


Sen pratade vi lite (kanske inte så mycket som man borde) men ja ville inte förstöra vår resa med att vi skulle bli ovänner eller nåt sånt..men lite sa vi i alla fall o sen dess så tvekar ja inte (inte just nu i alla fall  för man vet aldrig) på att Henrik inte vill fortsätta..o det känns bättre inombords...när ja går o lägger mig så är det inte lika möe tankar som far runt utan det går lättare att "koppla av" o ja ligger inte lika länge sömnlös nu som ja gjorde innan...


Vi pratar , skrattar o har trevligt ihop...vi planerar in saker som vi ska göra på tu man hand....vi rör vid varandra på ett sätt som ja inte minns när vi gjorde sist...det kan "bara" vara en smekning på axeln men sjukt så värdefull för att man ska känna sig sedd...vi pussar god natt o det minns ja heller inte sen vi gjorde det sist...


Ja ibland så behövs det inte "så mycket" för att nåt ska kännas  SÅ bra...så just nu känner ja mig ganska lugn inombords sen får vi se vad tiden utvisar...



 



Av Ellen - 19 januari 2023 09:35

Och så levde de lyckliga i alla sina dar....


Ja så brukar ju sagorna sluta men i det verkliga livet så är det lååååååångt ifrån...livet kan vara jävligt tufft o leva...o vems förhållanden går inte upp o ner...lika som livet....som en bergochdalbana....men det viktigaste är hur man gör, vilka val man tar, hur man jobbar för att det ska bli bra etc..


Ja har ju mått dåligt till o från under flera år...mitt psyke spelar mig ett spratt lite då o då...men nu på sistonde så har det varit mer långvarigt o det spelar ingen roll hur mycket man än strävar att komma framåt så går det inte...man är liksom fast som i ett gummiband....det går segt framåt för att man sen ska åka tillbaka till ruta ett..


Nu har ja varit inne i en period där mina tankar går som en orkan i huvudet...värst är det när man har lagt sig...då ska ALLA tankarna fram o de slåss för att vara först o få mest uppmärksamhet vilket oxå gör att ja har svårt o somna på kvällen eller snarare natten...önskade man kunde trycka på en knapp så det blev tyst o mörkt inne i huvudet men tyvärr så funkar det ju inte så...


Men som sagt...ja har inte mått så bra av olika anledningar o det påverkar ju även familjen så det har väl inte varit det bästa mellan mig o Henrik..ja tar väl på mig skulden men man är två i ett förhållande så egentligen så är det bådas fel...vi kan inte kommunicera o Henrik har svårt att förstå hur man kan må psykiskt dåligt....han kan inte föreställa sig hur det är eller sätta sig in i hur det kan vara vilket oxå skapar en mur mellan oss...


Mitt psyke drar ner mig medans Henrik bekymmrar sig inte för nåt, han grubblar eller oroar sig aldrig...vilket blir en krock mellan oss..


Men ja sa till honom att vi måste prata om hur vi ska ha det...hur vår framtid ihop ser ut...o han hållde med o vi pratade...en del av mig önskade att ja inte hade sagt nåt för ja mådde (mår) inte alls bra efteråt...nya tankar, funderingar o oro har skapats inom mig...för när vi har pratat tidigare så har Henrik varit övertygande om att han vill leva med mig o vill att vi ska vara ihop osv...men så vart det inte denna gången...


Nu var det mer så att ja hade nog rätt i att vi levde två olika liv så frågan var om det nån mening o fortsätta?...sen sa han saker som att familjen ville han ju fortsätta alltså med barnen men mig nämde han inte...så ja sa att då har du bestämt dig "du vill inte fortsätta...du vill inte ens försöka???" o då svarade han nåt i stil med "ja men vi har ju pratat om detta så många ggr o det händer ju inget"


Nej det kan ja hålla med om....vi har pratat om detta flera ggr men vad har vi egentligen gjort för att det ska bli bättre....när vi tidigare har pratat så har det ändå känts bra efteråt men att vi sakta har gått tillbaka till våra hörn o vi hamnar då där vi sa att vi skulle ta oss ur....men sen är det ju detta att vi ser ju SÅ olika på saker o ting...som sagt Henrik känner, grubblar o tänker inte medans ja gör det för allt o alla....sen menade han på att ja hade förändrats medans han var sitt gamla ja....nej vi BÅDA har förändrats...ja är inte den ja var för t.ex 5 år sen o ja är definitivt inte den ja var för t.ex 20-25 år sen...man förändras även om man inte själv vill/kan se det så gör man det..livet förändras o vi med livet....


O eftersom ja tar åt mig saker o ting mycket psykiskt så byggs det ju på så de där små sakerna blir till slut jättestora...o ja är känslosam o ja tar åt mig lätt o gråter lätt (dock inte när nån ser) men det innebär inte att det som har hänt o händer i vårt förhållande är mitt fel...men ofta så får ja den känslan att det är mitt fel o många ggr så är det ja som får ut för saker o ting fast egentligen om de verkligen visste varför så kanske de skulle förstå att det är inte mitt fel alla ggr...som t.ex barnen klagar på att ja är sur o grinig i 100 år medans de aldrig säger nåt sånt till Henrik om han t.ex skulle vara det...


Sen har ja förstått att ja o Henrik misstolkar varandra mycket ..han säger en sak men ja hör en annan o vice versa o det gör oxå så att problem uppstår istället för att prata om det o reda ut det så går vi omkring o är sura...


O att Henrik är arbetsnarkoman gör ju inte saken lättare....han tycker det är normalt att man ska jobba så mycket som han gör o tycker att jobbet är viktigare än familjen...ja har aldrig kommit först men det vet ja om...men huvudsaken att barnen kommer före mig men de kommer heller aldrig bli på första plats...många menar på att det är väl bara o säga till att inte jobba så mycket..ställa krav osv...men så funkar det inte...många som offrar sina familjer, vänner m.m för sitt jobb..


Henrik skulle kunna offra sin familj för att få jobba...han skulle inte sluta jobba eller jobba mindre för att ja sa det eller om ja sa att då skiljer vi oss om du inte slutar...då hade han skilt sig....hans jobb går före ALLT annat....hemskt o säga men det är sant...


Men o vara missbrukare av nåt slag oavsett om det är alkohol, droger, jobb, mat,spel, sex etc så är det en sjukdom o man kan inte bara säga till en som har problem att det är bara o sluta för det funkar inte så....för det sitter i huvudet....att om man slutar så dör man....man kan inte överleva om man inte får det man missbrukar....o det är inte lätt att vara närstående till nån som är missbrukare o se på hur h*n förstör för sig själv men oxå för sina nära o kära..


Nu kanske många menar på att vara arbetsnarkoman inte är så farligt o det är värre att vara t.ex alkoholberoende eller vad det nu kan vara men så är det inte...det finns mycket man kan oroa sig för som att man t.ex "jobbar bort" sin familj, partner, sina barn, vänner...man kan råka ut för utbrändhet, hjärtinfarkt, hjärnblödning, magsår ja det finns hur mycket som helst....o att vara så sjukligt trött när man varvar ner/sätter sig ner så att man somnar när som o hur som som t.ex när man kör bil vilket kan bli en fara...ja det finns hur mycket som helst som kan hända...


Men det var inte missbruk ja skulle prata om utan om mitt o Henriks förhållande..men efter vi hade pratat lite mer så frågade ja honom om han ville att vi skulle fortsätta eller inte...om vi skulle försöka men då VERKLIGEN försöka så svarade han ja att det ville han...men ändå så har ja så svårt o släppa detta han sa medans vi pratade..att han gav mig känslan att det kvittar om vi är ihop bara ja får jobba så skiter ja i resten..typ så kände ja....


Försöker skaka av mig känslan men det är lättare sagt än gjort....men ja vill bara få den där känslan att han VERKLIGEN VILL fortsätta vara tillsammans...pratade med honom sen senare på kvällen o frågade igen om han verkligen ville vara ihop o då sa han med mer känsla att det ville han o sa att han älskade mig o att ja borde veta det efter alla dessa åren men om man inte får det bevisat hur ska man då kunna veta...


Så just nu vet ja faktiskt inte vart vi är på väg....när tappade vi bort varandra?? går vårt äktenskap att rädda?? kommer vi hitta tillbaka eller kommer vi falla tillbaka till det gamla så vi till slut måste ta beslutet om att gå skilda vägar??


Frågorna är hur många som helst medans svaren är desto färre..ja vet i alla fall vad ja vill o det är o fortsätta men inte som det är nu utan med förändring men sen måste man vilja detta båda två....man kan inte vara ensam i  ett förhållande...


Men imorgon ska ja o Henrik iväg på en sak...bara han o ja o då tänkte ja att ja skulle prata mer med honom... kanske ja kan stilla min oro o han kan bevisa/tala om  vad han verkligen vill o inte vill...sen ska ja försöka detta året att fokusera mer på mitt välmående....insett att det går inte o gå runt o må som ja gör så ja tänkte ringa o se om ja inte kan få komma o prata med nån...tänk så många ggr som ja har sagt det till andra "du måste gå o pratat med nån"  men o säga det till sig själv är lättare sagt än gjort...men ja måste bli modigare o våga kliva över den där  tröskeln av att inte veta vad som kommer att ske oavsett hur obekvämt det känns eller hur rädd man är..för vem vet vad som väntar i andra ändan???


Kanske en glad, lycklig o välmående person i ett bra äktenskap med mannen som hon levt med i nästan mer än sitt halva liv...

Av Ellen - 12 januari 2023 13:24

Ja förra året var ju som sagt ett riktigt skitår på många sätt o vis...nu hoppas ja att 2023 kan bli ett bättre år..


En sak som har hänt detta året är att Alice har tagit körkort....äntligen så kan vi lägga detta på hyllan o nu är det bara tuta o köra...


Hon var så glad att hon t.om grät o ja vart så glad för hennes skull så ja grät så där satt vi bägge två i bilen o grät...men så skönt att vi för en gång skull grät av glädje o inte pga att vi var ledsna....


Ännu ett mål i livet som har gått i uppfyllelse...

 


  Grattis älskade Alice till körkortet  

 

 

Av Ellen - 10 januari 2023 19:35

För 2 veckor sen idag så lät ja dig somna in...du var mitt allt...men det visste ja visste men ja vet det desto mer nu... usch saknaden efter dig är sååå ENORMT STOR...

 

Flera ggr som ja tycker ja hör dig komma o väntar på att du ska hoppa upp men inser att det kommer du inte att göra....flera ggr som ja tycker höra dig jama men inser att ja hörde i syne...


Flera ggr som ja tittar ut eller när ja kommer hem eller öppnar dörren för att se om du vill in men sen kommer ja på att du kommer inte att komma..du ligger inte där ute o väntar på att få komma in o du springer inte o möter mig när ja kommer hem för att du vill följa med in...


Du är borta...borta för alltid...men du kommer alltid att finnas i mitt hjärta    saknar dig så älskade katt.....

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2024
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Välkommen till min gästbok


Skapa flashcards