Senaste inläggen

Av Ellen - 21 januari 2022 10:35

Åååå vad ja önskade att ja hade en MASSA positiva saker att skriva om...men just nu känner ja mig som världens mest negativaste...omotiverade.. ensammaste...ledsnaste.. tråkigaste... bedrövligaste människan som finns på denna jord...ja med andra ord så känner ja mig allt negativt som man kan känna typ...


Önskade så himla mycket att det kunde hända nåt positivt i mitt liv...nåt som fick mig att le igen..nåt som fick mig att känna glädje o värme inombords...nåt ja kunde se fram emot...längta efter....


Men det känns som detta är någonting som är låååååååååååååååååååååååååångt fram...vet inte ens om ja kommer att få uppleva det igen....eller vad som behövs för att få uppleva det..


Inte ens detta inlägget fanns det en gnutta positivitet...


Av Ellen - 20 januari 2022 10:30

Idag har ja tagit 3:de sprutan...håller tummarna att ja reagerar lika bra på denna som ja gjorde på de andra två (bara ont i armen) men en vet aldrig..


Ja vem kunde tro att detta viruset som man hörde talas om i slutet på 2019 i Kina skulle slå ut en hel värld...o nu 2 år senare så sitter vi fortfarande här o slåss mot detta fruktansvärda viruset som ingen vet när det ska ta slut...


Undra hur många fler sprutor det kan bli?? 1,2 eller fler??

 

Även om vi i Sverige kämpar för att få ner smittan så gäller det oxå att hela världen gör detsamma...för annars så lär vi få hålla på i måååååååååååånga måååååååånga år till....



Av Ellen - 19 januari 2022 16:12

Tänk om man bara kunde somna o när man vaknade igen så var allt detta med coronan bara en dröm...en mardröm som tack o lov inte var verklig...


O det spelar liksom ingen roll hur man än försöker att inte  läsa eller höra allt vad de säger/ skriver om så kommer man inte undan...median möljer ut en massa precis överallt precis som viruset....



Av Ellen - 17 januari 2022 12:33

Har glömt o uppdatera om hur det har gått för min katt...har varit iväg o kollat upp blåsljudet som de hade upptäckt när ja var till veterinären i dec...så nu skulle vi göra ett ultraljud för att se hur allvarligt det var eller inte..


Men tack o lov så var det inget o bry sig om utan det var ett sk stressrelaterat blåsljud som uppenbarligen  märks av när han är hos bl.a veterinären...han tycker ju inte om att vara i buren o den förknippar han väl med nåt "dåligt" eftersom det är den enda gången som buren används o det är när vi ska till veterinären...


Men njurproblem har han fortfarande o ja har ingen aning om, när, var o hur läget kan förändras men ja hoppas innerligt att det dröjer...njurmaten som är bra för honom totalvägrar han ju att äta så det är väl egentligen bara tiden som får utvisa hur länge han lever...men så länge han mår bra o inte visar nåt teckan på försämring så är ja glad....

Av Ellen - 16 januari 2022 15:59

Känns allt mer o mer att man inte kommer komma undan utan nu känns bara som en tidsfråga NÄR o inte OM man får det...


Känns som vi får meddelande varje dag under denna veckan från Livias skola att det är fler o fler på hennes skola som är coronapositiva...men inget meddelande om att kanske "stänga ner" o ha hemundervisning  ett tag..


Ja själv är inte positiv till det både när det gäller lärandet o den sociala biten men just nu så känns det som att det kanske är läge att ha det x antal dagar för att se om det kanske lugnar ner sig lite...för oavsett om man drar in på vissa saker...mer ute så möts barn/vuxna ändå förr eller senare för man kan t.ex inte ha en skoldag ute hela dagarna...


Sen är det flera som vi känner som har fått corona...både för första,andra o tredje gången...men ja är otroligt tacksam att vi hittills trots allt har klarat oss ( i alla fall vad ja vet...vi har i alla fall inte haft några symtomer o har nån av oss haft det ytyp lite förkylda så har vi testat oss)


Men det är mest psykiskt utmattande...vet egentligen inte om det är viruset i sig som ja är orolig för eller om det är  att bli ofrivillligt isolerad samtbehöva  ha familjen hemma...ja har ju inget socialt liv då ja lever i ofrivillig ensamhet  o att inte ens få t.ex åka o handla skulle vara otroligt jobbigt...att inte få se lite människor sen att ha barnen hemma som blir snabbt uttråkade o en man som är arbetsnarkoman att bara sitta inne skulle vara sjukt påfrestande för psyket...


Ärligt talat så tror ja det skulle ta knäcken på mig...psykiskt efttersom ja inte mår bra som det är nu...men ja håller tummar o tår att vi kommer ta oss igenom detta o om vi skulle få det att ingen av oss blir jättesjuk o att vi tar oss igenom det utan att det knäcker oss...för mitt hjärta värker redan som det är nu o behöver inte känna på fler påfrestningar...


Men snart kommer i alla fall vi (ja o Henrik) att få våran 3:de dos men än är det inte över...men ja hoppas i alla fall att vi kan få  säga år 2023 att pandemin är över även om vi kanske ändå måste leva sida vid sida med covid-19 

Av Ellen - 12 januari 2022 14:25

Årets första inlägg....


Ja hur ska man summera året som har gått?? vet egentligen inte om ja har nåt speciellt positivt o säga om det året...mående går upp o ner men de sista månaderna har varit jobbigare...


Haft så mycket runt mig under hösten/vintern...så mycket tankar, funderingar o grubblerier som bara snurrar runt i huvudet o ja vet liksom inte hur jag ska  göra för o kunna komma vidare...


Ja hoppas på att 2022 ska vara/ bli ett bättre år men med coronan lurandes överallt så känns det som att vi måste även detta år leva med restrektioner o avstånd o allt annat vad det nu innebär..


Kände bara nu när skolan började så hann Livia gå en dag i skolan sen fick vi meddelande på tisdagen att det fanns en på skolan som var testad positiv för covid-19.... som hade varit där på måndagen ..men hur kunde h*n vara i skolan då?? Personen ifråga måste ju redan har varit testad för så fort får man ju inte svar men att den personen ifråga gick ändå till skolan..


VÄLDIGT DJUP SUCK!!!!!


Är så jävla trött på denna skiten...ja ja är inte den enda...men när en inte vet när detta ska ta slut utan det bara fortsätter, fortsätter o fortsätter...sen ser man en liten glimt att det ljusnar för att sen TJOFFS dras mattan undan o man är liksom tillbaka till ruta ett igen...


Men ja får kämpa på som många många andra o bara hoppas att detta elendet tar slut...att vi går ur denna pandemin o kan säga att nu är det "över" o vi kan återgå till det mer normala igen.....

Av Ellen - 28 december 2021 09:45

I lördags så kom Alice pojkvän hit för att vara här under jullovet..men det började inte så bra för när han kom hit så hade förkylningen slagit till så igår fick han gå iväg o ta ett coronatest...så ja hoppas verkligen inte att det är corona utan bara en vanlig förkylning...


Nu är det inte kul med förkylningar heller men det är ju inte som med coronan...för skulle det vara det så måste vi ju alla sitta i karantän o även testa oss etc..så ja håller tummar o tår hårt tills svaret kommer o vi får veta om det är corona eller inte..

Av Ellen - 27 december 2021 13:59

I år tyckte ja julen gick otroligt fort..kanske det har med att göra att det var under en helg..inga extradagar utan det var som vilken vanlig helg som helst typ...


Men det är otroligt vad mycket tid man lägger ner inför denna julen som sen bara POFF försvinner i ett nafs...

själva julfirandet har väl varit bra men visst ska ja erkänna att ja har känt mig väldigt ensam o  ännu mer som Askungen nu på senaste tiden...


I år har ja inte alls känt nån större julkänsla..har liksom inte känt nån större lust till nåt..men sen att Henrik är som Grinchen gör ju inte saken bättre...han förstår inte varför en ska pynta o fick han bestämma så skulle vi väl inte ens fira eller ha julklappar..


Har önskat i många många år att Henrik kunde vara mer delaktig men i år kändes det mer ensamt än någonsin...fast det har inte bara varit nu inför/under julen...detta året har han ägnat sig mer o mer  åt sitt jobb o det känns som om  ja o barnen existerar knappt..


Hade gärna önskat att han o ja hade suttit o slagit in julklapparna...druckit lite glögg o lyssnat på julmusik..men ja satt i min ensamhet o slog in alla julklappar...inte ens julklappen till mig kunde han ordna utan det gjorde Alice åt honom...allt för att han skulle slippa samt att han kunde ju då fortsätta jobba...så en känner sig inte så speciellt uppskattad eller speciell när ens man inte ens orkar/klarar av att  fixa en julklapp till sin fru...t.om "julklappen" som ja fick i min julstrumpa på morgonen hade ja köpt för han bad mig att köpa med...


Självklart vart barnen glada över sina julklappar o ja vart glad för deras skull men önskade ja hade nån att dela det med....med han som sägs ska vara min man men som mer o mer blir som en "främling"..


Istället för att han får mig att känna mig älskad o uppskattad så får han  mig att gråta o känna mig så otroligt ensam  o som Askungen..känns som att ja bara duger när det är till hans för del men aldrig annars...


Vet inte vad ja ska göra...ska ja lämna honom ?? vill inte vara olycklig längre...vill inte känna mig ensam....vill inte gråta fler tårar ..men o prata med honom verkar inte fungerar för det har ja gjort  men det blir aldrig till det bättre....


T.om nu så får han mig att gråta när ja skriver detta...när ja ser/läser hur olycklig ja verkligen är o hur "utnyttjad"  ja känner mig...alla skriker från alla håll: ASKUKUNGEN!!!!


Men vem ska ja ropa efter??  vem ska/ kan rädda mig när ja faller längre o längre ner i det svarta hålet?? o där alla tårar o all smärta  dränker mig långsamt inifrån...



Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2024
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Välkommen till min gästbok


Skapa flashcards